Seattle, Alaska och Kanada 3 - 14 mars 2025
Torsdag 3 april
En stor fördel med att resa med Palm Tours är de fina resebroschyrer som de tillhandahåller. Förutom denna har vi fått en för Seattle, en för Alaska och en för Vancouver. I dem finns tips och instruktioner om det mesta man kan behöva på resan, framtagna av researrangören Ulrika som var där för research tidigare i år. Tack så mycket!
Vi var på plats i mycket god tid på Arlanda eftersom incheckningen kan ta lite extra tid när man flyger till USA. Det gjorde det, men vi hann både fika och kolla på böcker innan det bar av. Vi startade kl 13.45, bytte plan i Keflavik och fortsatte kl 16.50 till Seattle där vi landade precis i tid kl 17.50. Lite omtumlande att göra en så lång resa på bara två timmar även om den i praktiken tog 13.
Palm Tours lokala guide Olle mötte oss vid flygplatsen och eskorterade oss till 621 Malden Ave E Seattle som nu skulle vara vår adress framöver. Det ligger i den trevliga stadsdelen Capitol Hill.
Vi startade med en promenad till den närmaste matvaruaffären och fick se Space Needle från världsutställningen 1962 i vackert kvällsljus.
Det var spännande att handla mat, men väldigt skönt att ha med sig en erfaren guide som sedan dessutom åt middag med oss.
Bankomat med drive through. Men behovet av kontanter var lika litet som hemma.
Fredag 4 april
Vi startade dagen med att gå hem till Olle och titta på hans boende och den spännande utsikten med massor av skolbussar.
Sen åkte vi till det universitet där Olle läser ett år, University of Washington. Det är det största universitetet av de sex offentliga som finns i Seattle och har över 40 000 studenter som fortfarande inte tagit sin master. Sen tillkommer de, som likt Olle, läser högre kurser. Det grundades 1861 och rankas som ett av världens 20 bästa universitet. En fin start på rundturen!
Röda torget.
Biblioteket.
I parken blommade mängder av körsbärsträd och det var ett otroligt folkliv. Campus är ett mycket vackert område med många pampiga byggnader.
Här finns också en hel stadsdel med allt som en student kan behöva, en fin bokhandel som även köper böcker även om det var köpstopp just nu.
Café Allegro är campus äldsta kafé och grundades 1975. Det hade en utsökt chai latte och cappuccino förutom ett mycket livligt folkliv.
Den mest eftertraktade utsiken var körsbärsblom med Mount Rainiers i bakgrunden. Mount Rainiers är en stratovulkan som ligger 87 km sydost om Seattle och är den högsta toppen i Kaskadbergen med sina 4392 m ö h. En stratosvulkan är uppbyggd av olika lager med vulkanisk aska, lavabomber och annat som varvats med lager av trögflytande lava. Den är inte utdöd, men hade sitt senaste utbrott i mitten på 1800-talet.
Olles fakultet, den för arkitektur. Här var den guidade turen slut och vi fortsatte dagen på egen hand.
Husky Stadium byggdes 1920 och renoverades senast 2012. Den klarar nu att hålla inne en ljudvolym på upp till 100 dB.Den är hemmaarena för The University of Washington Athletics lag i amerikans fotboll, the Huskies, och rymmer 70 138 åskådare så det kan nog vara av värde för de omkringboende. Det lila W:et återkommer överallt och det finns flera butiker för supportrar. Vi nöjde oss med ett band för att hänga Pierres räknare i boule runt halsen.
Eftersom vi köpt dagskort på tunnelbanan och hade lite ork kvar åkte vi in till International district/Chinatown. Den vackra portalen lovade gott, men vi kom nog en vanlig tråkig dag och missade alla evenemang som hålls så det räckte med en promenad upp till den fina parken där många spelade bordtennis. Kanske skulle vi ha ridit lite på Trulsvågen, men vi avstod eftersom vi är usla på spelet.
Vi har pratat med många som säger att allt är lika och ändå så olika i USA jämfört med hemma. Vi gillade skarpt att allting skrivs ut på skyltar överallt i trafiken. Ingen verkade egentligen bry sig om vad som stod, men det var tydligt.
Vår närmaste matvaruaffär, QFC, ligger på Broadway E. Runt affären fanns ständigt många hemlösa och missbrukare, men inte ens sent på kvällen blev det obehagligt om än väldigt sorgligt. Ellinor fick dessutom ständigt beröm för sin knallrosa jacka, det värmde.
Lördag 5 april
Vårt boende hade Games of Thrones som genomgående tema, spännande för en helt oinsatt.
Tidigt, tidigt tog vi Alaskian Airways till Fairbanks i Alaska. Alaska är sedan 1959 USA:s 49:e delstat och ungefär fyra gånger så stort som Sverige. Här bor ungefär 700 000 invånare. 1867 köpte USA Alaska av Ryssland för 7 200 000 dollar (ungefär 110 miljoner dollar i dagens penningvärde). Många Alaskafilmer har rullat hos oss så vi var mycket glada att komma hit och dessutom i sällskap av Palm Tours Alaskaguide Ollie, förvillande lik Olle i Seattle.
Tre dagar innan vi kom var det -21 grader i Fairbanks, denna dag runt noll. Taxichauffören kom i shorts och T-shirt och berättade att sommaren nu hade börjat och skulle vara till september. Vi checkade in på hotellet och tog en stadspromenad. En nostalgitur för Ellinor, kändes precis som vårvinter i Ljusdal på 1950-talet.
Fairbanks är den största staden i den inre delen av Alaska och ligger på ungefär samma breddgrad som Skellefteå. Här bor runt 30 000 invånare. Det har funnits bosättningar här under lång tid, men staden bildades när guldrushen kom i början av 1900-talet. Vi promenerade mycket, men kom aldrig till någon mer fashionabel del utan det mesta var ganska nergånget och slitet.
Det hade funnits ett ismuseum, men det var borta nu. Vi åt lunch på ett mycket trevligt creperie där alla verkade samlas och alla kände alla.
Veteran bridge över floden Chena med alla delstaters flaggor. Kanske var sommaren ändå här, det gick inte att köra med snöscooter eller bil på floden längre.
Polaris, ett konstverk som pekar ut polstjärnan. Det restes 2014 och är en hyllning till alla hårt arbetande personer som byggt Fairbanks.
En ganska typisk bar, åtminstone från utsidan.
När man gick huvudgatan var det lätt att känna historiens vingslag och förflyttas till guldgrävartiden. Det är lite modernare och alla verkar ha en stor pick up, men känslan fanns kvar.
Lend Lease monument. Den 11 mars 1941 antogs i USA lagen Lend-Lease Act som gjorde det möjligt för landet att trots sin neutralitet kunna överföra krigsmaterial och viktiga råvaror till olika länder, bl a Sovejtunionen. En del skänktes och en del fick de betalt för i t ex guld. Mycket transporterades via Alaska till Sibirien.
Moose Antler Arch byggdes 2010 och ska vara den nordligaste älghornsportalen i USA. De över 100 hornen kommer från inre delarna av Alaska. Bakom den flyter floden Chena. Och strax intill ligger Morris Thompsons Cultural och Visitors Center.
Centret öppnade 2008 och har utställningar om ursprungsbefolkningen och många olika arrangemang. Dock höll de på att byta alla mattor när vi var där så det var bara butiken som var öppen. Morris Thompson, som gett namn åt centret, levde 1931 - 2000 och var ledare för ursprungsbefolkningen. Han arbetade också som USA:s indianbyråkommissionär på 1970-talet.
När vi gick mot hotellet kom vi till ett helt annan sorts museum. Aldrig har vi sett så mycket olika Alaskaprylar som inne i detta hus. Som vi önskade att vi fått stanna ett par dagar till i Fairbanks och upptäcka omgivningarna, se norrsken och träffa alla vänliga invånare, men det lät sig inte göra.
Söndag 6 april
Klockan åtta var vi på plats på Alaska Railroads station och fick gå ombord. Vintertid är tåget lite kortare och saknar panoramafönster och utsiktsplattform på taket. Men åktiden är densamma, elva timmar och 45 minuter. Vi var redo!
Stålbron över Tanana River är 213 m lång vilket gör den till en av de längsta stålbroarna i världen.
Floden Nenana har en stor tripod mitt i vattnet. Den används i den stora tävlingen där man gissar när floden kommer att spricka upp under våren. Prissumman ligger på över 300 000 dollar. Tyvärr hade vadslagningskontoret stängt dagen innan och vi som hade fått ett bergsäkert stalltips.
Hungern slog till och vi åt en tidig lunch i restaurangvagnen. Det gick inte att motstå denna smala hylla att sitta på fast det var nästan omöjligt att ta sig upp för den trånga spiraltrappan med en kaffemugg i handen.
Vårt första stopp var i Denali, mitt i den stora nationalparken med samma namn. Trump hade ju bytt namn på Nordamerikas högsta berg från Denali till McKinley, men av detta märktes intet. Tågvärden berättade att nationalagen den 4 juli firade de som bor här med att vandra med flaggor till den stora stationsplan, vinka åt tåget som passerade och sedan gå hem igen.
Tågsetet dras av två jättestora lok. Härifrån ska man kunna se berget Denali som är 6190 m ö h, men det får bara var tredje besökare göra. Berget är så högt att det skapar sitt eget väder, vilket mestadels innebär moln och dimma.
Tre mycket fascinerade tågresenärer vid det första loket.
Om vi inte fick se Denali så fick vi i alla fall se en utterfamilj och över 20 resliga älgar.
Vi åkte förbi otroliga berg och längs floder. Till slut var det nästan svårt att ta in allt det vacka.
Inte långt från denna vackra vy kom vi in i Broad pass och i Summit Lake var vi på 720 m ö h vilket var järnvägens högsta punkt. Loken fick göra rätt för sig.
Särskilt Ellinor hade sett många filmer om Railroad Alaska som långa stycken passerar genom väglöst land. För att få förnödenheter står invånarna vid järnvägen och väntar till tåget kommer med dem. Vi fick stanna fyra gånger för detta, även om en gång var för författaren och konstnären Shelley Gill som kom ombord och sålde sina alster medan hon åkte med til Talkeetna där hon tog nästa tåg tillbaka.
Vi avrundade med en riktigt god middag i tågets restaurangvagn innan vi nådde Anchorage.
Vi närmade oss nu bebodda trakter, men fortfarande var det mycket ödsligt och bara enstaka hus dök upp då och då. I Alaskafilmerna har de problem med att björnsäkra husen och vi hoppades nästan få se en björn, men det var lite för tidigt enligt tågvärdarna.
Måndag 7 april
Lätt förvånade vaknade vi till snöstorm i Anchorage, men tog en uppfriskande promenad in till centrum. Anchorage är Alaskas största stad och här bor runt 300 000 nvånare. På långfredagen 1964 drabbades Achorage av en jordbävning som mätte 9,2 på Richterskalan. Den förstörde en stor del av staden som nu har en nyuppförd jordbävningssäker bebyggelse.
Det finns inga isbjörnar i denna del av Alaska, men det är ju egentligen inget hinder för att använda dem i reklam. Vi gick in och hittade många roliga saker.
Det finns riktigt bra kollektivtrafik, men parkeringshusen behövs verkligen för även här verkar alla ha en egen stor pick up.
I Resolution Park står James Cook (1728 - 1779) staty och tittar ut över Chickaloon Bay. Parken är döpt efter det skepp han använde vid sin tredje resa över Atlanten. Hans mål var att hitta en nord-västpassage, men det gick inte och han sökte sig söderut och dog på Hawaii 1779, dödad av lokalbefolkningen.
Ett av många välbesökta matställen som denna dag verkligen gjorde skäl för sitt namn. Vi fikade där, fick skjuts av vårt hotell till flygplatsen och landade i Seattle strax före sju på kvällen. Vilken resa!
Tisdag 8 april
Dags att titta på Seattle igen. På vägen till vår tunnelbanestation Capitol Hill passerade vi Jimi Hendrix som verkligen gav allt. Han föddes 27 november 1942 i Seattle och hade en lite stökig barndom. När han var 16 år fick han sin första elgitarr och spelade sedan i många band. Mest kända låtar är nog Hey Joe och Purple Haze. Hans debutalbum Are You Experienced är fortfarande ett av de mest uppskattade rockalbumen genom tiderna.
Vi åkte till Westlake och tog en promenad i typiskt Seattleväder. 2020 stängdes Macy's nästan 100-åriga butik i centrala Seattle. Skyltarna finns dock kvar.
Överallt blandades nerlagda affärer med nybyggda höghus.
The Spheres är tre stora växthus som byggts med vad som normalt fattas på kontor - närhet till naturen. Här finns över 40 000 växter från 30 länder. De invigdes 2018 och två lördagar i månaden är det möjligt att komma in på en bokad visning så vi fick nöjda oss med att se det utifrån. Amazon har sitt huvudkontor i huset. Utanför bjöds vi på gratis bananer, så goda.
Vi gjorde i stället många kontorsanställda sällskap på en liten restaurang och åt västafrikansk soppa, mycket god, innan vi fortsatte.
Genom fönstret kunnde vi kika in lite i the Spheres och det såg riktigt spännande ut därinne.
Utanför varuhuset Nordstrom har bl a Jimi Hendrix fått en minnesplatta. Han dog 1970 i London och var en av rockmusikens mest stilbildande gitarrister.
Washington State Convention Center ligger mycket centralt downtown, stod klart 1988 och har årligen många stora evenemang. Sedan 2024 har det sin första kvinnliga VD och koncernchef i Jennifer LeMaster.
På eftermiddagen anslöt Palm Tours guide och tog oss med på monorailen som byggdes till världsutställningen 1962. Den har bara två stationer, Westlake Center och utställningsområdet.
På slutet passerar man genom Museum of Pop Culture precis innan man kommer fram.
Space Needle byggdes till världsutställningen 1962 och är 184 m hög. Den är byggd för att klara vindbyar upp till 320 km/h och jordbävningar med en magnitud på 9,5 på Richterskalan. I februri 2001 drabbades Seattle av Nisquallyjordbävningen som mätte 6,8 på skalan. Space Needle stod pall. Det var kö och vi hade varit i både Tokyo Skytree (634 m) och Shanghai Tower (632 m) så vi stod lite förmätet över. Guiden sa också att det finns fina utsiktspunkter som vi skulle komma till senare.
Fortfarande finns många fina byggnadsverk kvar som för en tillbaka till 1960-talet, eller åtminstone den ryska delen av Europapark utanför Rust i sydvästra Tyskland.
International Fountain ingick i utställningsområdet 1962. 2021 renoverades den och återfick sin forna glans, men en regnig dag som denna gick den på sparlåga.
Med monorailen åkte vi igenom Museum of Pop Culture som vi nu fick se i sin helhet. Det grundades av Microsofts grundare Paul Allen 2000 som Experience Music Projekt och är tillägnat samtida populärkultur.
Vi fortsatte dock vår tur till Pioneer Square och fick se Smith tower som har 38 våningar och stod klart 1914. Fram till Space Needle kom 1962 var det den högsta byggnaden på USA:s västkust.
När de första vita nybyggarna om till Seattle 1851 bosatte de sig först vid Alki Point, men året efter flyttade de de över Elliot Bay till detta område där det fanns en skyddad hamn. Det är ett riktigt trevligt område att promenera i och guiden gjorde tappra försök att lära Ellinor skillnaden mellan svenska och amerikanska kaféer. De senare serverar mat, vill du bara ha kaffe ska du gå till ett coffee house.
Ett av guidens favoritställen där det serverades kaffe, bara att njuta.
På promenaden tillbaka till tunnelbanan passerade vi detta minnesmonument över alla brandsoldater som förlorat livet i sitt arbete sedan verksamheten startade 1889, runt 50 stycken. Verket är skapat av Hai Ying Wu.
Onsdag 9 april
Dags att åka till Vancouver! Det började lite olyckligt när vi före halv åtta stod i passkön. Det visade sig att vi hade biljetter till torsdagen, obegripligt hur vi kunnat missa det. Vi bokade om och fixade hemresan också. Vi skulle ha åkt Greyhound bus kl 18.30 och fick nu ta tåget kl 16.00 i stället. Plötsligt var vi sist i kön. När man reser från Seattle till Vancouver är det viktigt att sitta rätt för att få utsikt, på vänster sida i tågets färdsriktning. Vi åkte baklänges på höger sida.....
Dock fanns det saker att se där också.
Före gränsen till Canada klev många av och vi kunde byta till rätt sida och verkligen njuta av vad vi såg. Resan tog totalt fyra timmar.
Kaffet var billigt, det var ebb occh massor av fåglar och passkontrollen märkte vi knappt av.
Vancouver ligger i British Columbia, i det sydvästra hörnet nära gränsen till USA. Här bor drygt runt 600 000 invånare, 2,3 miljoner i hela storstadsområdet. När vi kom upp ur tunnelbanan i Granville kände vi genast den vänliga stämningen.
Vi hade massor av saker vi skulle se, men tidsmissen gjorde att vi fick sovra ordentligt. Katarina ville handla på Old Navy och det kunde vi lätt fixa.
Vi ville också testa nationalrätten poutine och hade i vår resebroschyr blivit rekommenderade detta ställe som låg bra till.
Poutine är pommes frites i brunsås gjord på majsmjöl och ostmassa av cheddartyp. Vi delade på en liten - jättegod men otroligt mäktig!
Vi hade velat se mycket mer, t ex Gassteam Clock och området omkring, men fick nöja oss med denna läskige klockförsäljare utanför station.
Nu var vi först i kön och räknade med bra platser. Passtjänstemannen släppte igenom Katarina utan vidare spisning. Ellinor var först för kort(?) och behövde sedan dessutom betala sex dollar till fast hon visade upp sitt ESTA-intyg. Det gick inte att göra kontant eller med kort och tyvärr fanns ingen uppkoppling. Läskigt! Ellinor försökte se riktigt gammal och skruttig ut och oroade sig högljutt för sin medicin i Seattle. Då fick hon plötsligt lov att betala när hon kom till sitt hotell. Något ärende där pengarna skulle betalas hittade vi aldrig.
Vi var sist igen, men fick sitta på rätt sida och kunde njuta av solnedgången om än baklänges. Halva tåget är vänt framåt och andra bakåt så det gäller att hamna rätt.
Så skönt att vara tillbaka i Seattle, men vi vill tillbaka till Vancouver och se mer!
Torsdag 10 april
På väg till tunnelbanan passade vi på att försöka lära oss dansa rumba på trottoaren på Broadway E. Svårt!
Dagens mål var att se sig omkring vid Pike Place Market. Marknaden startade redan 1907 och är en av de äldsta och största marknaderna i USA som hållits öppna kontinuerligt. Den är öppen 365 dagar om året.
Egentligen hade vi bara kunnat använda denna för reseberättelsen och kompletterat lite med Alaska och Vancouver.
Det finns en stor terass med utsikt över Elliott Bay, hamnen och bergen.
Tidig variant av hänglås på kända staket.
Fin lampa.
Gum wall ligger i en liten gränd under marknaden. Det började som skojigt inslag runt Market Theatre i mitten på 90-talet och har sen vuxit. Sedan 2015 rengörs väggen regelbundet för att skydda stenarna. Den är 15 x 5 m stor, men brer ut sig på omkringliggande husväggar,
En liten avstickare till affären Target för att titta på deras rullband för kundvagnar.
Target är en kedja som finns över hela USA och säljer det mesta du kan behöva till priser som alla kan älska. På ditresan satt Ellinor bredvid en kraftigt förkyld man som smittade henne och nu behövde vi febernedsättande och antiförkylningsmedel. Det fick vi fin hjälp med, men det var lite knepigt att ta färgglada tabletter som smakade godis. Vi har lite olika traditioner.
Tillbaka på marknaden gick vi till fiskståndet där de slänger fisken mellan sig när någon handlar. Det är den suddiga fläcken i övre mitten av bilden som är en fisk.
Så dök vår Seattleguide upp för att ta oss till dagens lunchställe. Vi gick ner till hamnen och följde kajen.
Hit ska vi. Ivar Haglund föddes 1905 i Seattle och dog där 1985. Han var folksångare, krögare och grundare av kedjan Ivar's. Han startade sitt första ställe 1938. Numera finns också ett Ivar's i Malmö.
Mycket att välja på var det!
Ellinor tog Ivar's berömda Chowder in a Sourdough Breda bowl, Olle musselsoppa och Katarina fish and chips. Alla var mycket nöjda.
Det var gott, men hade gärna fått vara lite mer kryddstarkt.
Ellinor fotade, skickade bilden till Pierre som konstaterade att det var en gråvingad trut. En ny art för oss.
Så började det regna rejält. Vi bestämde oss för att gå på Seattle Art Museum och se utställningen med Ai Weiwei, AI REBEL.
Ai Weiwei är en kinesisk skulptör, född 1957 i Peking. Han är känd för sina politiska kommentarer och sitt engegemang för mänskliga rättigheter.
2015 fick han lov att lämna Kina och bor numera i Portugal, Tyskland och UK. Många av hans verk är akrobatisk användning av helt vanliga möbler, t ex pallar.
"Förbättrad" mycket gammal vas.
Circle of Animals/Zodiac Head i guld från 2010.
Skriet av Edvard Munch i Weiweis tolkning.
Vi hann också titta på muséets fina samling av porslin.
Fredag 11 april
Morgonpromenad i omgivningarna. Statyn av William Henry Seward avtäcktes vid utstälningen Alaska - Yukon - Pacific 1809 och flyttades året efter till Volunteer Park där den nu står. Han levde 1801 - 1872 och var utrikesminister 1861 - 1869. Han var med om att förhandla om köpet av Alaska. Bakom statyn ligger orangeriet, så vackert men inte öppet så tidigt på dagen.
Granne med Volunteer Parc ligger Lake View Cemetary där Bruce Lee är begravd. Han föddes i LA 1940 och dog i Hongkong 1973, men tillbringade mycket tid i Seattle och betraktade det som sin hemstad. Han var en kinesisk-amerikansk skådespelare och kampsportsexpert och grundade röreölsen Jeet Kune Do. I graven bredvid ligger hans son Brandon som sköts till döds av en olyckshändelse 1993.
Utsikt från graven över Lake Washington.
Turen fortsatte till den trevliga affären Trader Joe's. Inte bara här utan överallt försökte affärerna på olika sätt förmå kunderna att begränsa ägginköpen. Stigande jordbrukspriser och ett stort utbrott av fågelinfluensa har drivit upp priserna med 137 procent det senaste året.
Trader Joe's Company grundades 1967 och har 488 livsmedelsbutiker i 41 delstater. Det är mycket familjärt och man betalar vid en sådan här träbänk.
Ice tea på Caffe Ladro på "vår" gata i stan.
På kvällen kom vår eminenta guide med middag som han köpt på sitt campus. Allra godast var de koreanska pannkakorna med kimchi i.
Lördag 12 april
Sista dagen ägnade vi åt en utflykt till två trevliga förorter, Ballard och Fremont. Vi startade vid National Nordic Museum i Ballard som öppnade 1979 som en tribut till alla nordiska immigranter. Utanför står trollet Frankie Feetsplinters som skapats av den danske konstnären Thomas Dambo.
Ballard är ett trevligt omårde med många små butiker och caféer.
Vi passade på att fika på ett av guidens favoritställen.
Välkommen till Ballard.
Sedan tog vi bussen till Fremont, helt olikt Ballard men mycket trevligt.
Lite oväntat möttes vi av en staty på Lenin. Den gjordes 1988 i Tjeckoslovakien, året före sammetsrevolutionen, och hann aldrig resas. 1993 köptes den av en amerikan som fraktade över den till USA, men dog innan han hann göra den klar för visning. I 30 år har den nu stått på denna gata i väntan på att någon ska vilja köpa den och under tiden blivit ett landmärke i Fremont.
The Fremont Rocket är en 16 m hög raket som 1991 byggdes av gammalt militärskrot av en radiostation. Den togs sedan 1994 över av företagarföreningen och står nu centralt i stan.
Tvärs över gatan finns Sputnic som enligt reklamen nådde jordatmosfären 2015 och nu rymmer ett företag för självförverkligande.
Överallt fanns så fina skyltar och vi hastade till Lucky's Pho och åt en utsökt vietnamesisk soppa.
Även i Fremont finns ett troll. Det ligger under en bro och ser ganska läskigt ut. Trollet skapades av Steve Badanes 1990 då Fremonts konstråd ville ha en utsmyckning under motorvägsbron.
Gas Works Park är en 19,1 tunnland stor park där tidigare Seattle Gas Light Company hade en stor förgasningsanläggning. Den ligger på norra stranden av Lake Union. Sedan 2013 finns den med på listan över historiskt intressanta platser i USA.
Vände man sig åt andra hållet på kullen fick vi en fin utsikt över Seattle, t o m med Space Needle, precis som guiden lovade i torsdags.
Det regnar mycket och ofta i Seattle. Ellinors ryggsäck gjorde fula svarta märken på den tjusiga rosa jackan så guiden tog oss med till den enorma friluftsaffären Lei. En trevlig herre hjälpte Ellinor länge, men de hittade aldrig något inom hennes budget.
Utanför affären finns en BMX-bana, vattenfall och annat som kan finns i ett aktivt friluftsliv.
Söndag 13 april
Hemresedag. Under morgonpromenaden fick vi syn på en lång kö till Trader Joe's som öppnade klockan nio. Det visade sig att alla skulle köpa små väskor för 2,99 dollar. Max sex per person och fullkomlig rusning. Vi fick bara fatt på en enda.
Morgonutsikt.
Guiden kom klockan tio och hjälpte oss med väskorna till tunnelbanan. Härlig utsikt över Elliot Bay, Kaskadbergen och t o m Space Needle kändes som en fin avslutning.
Det är lätt att ha synpunkter på incheckningen, men de höll på att bygga om denna del av flygplatsen och vi fick skicka med alla tre väskorna på bandet så vi retade oss ändå inte på att vi missade vårt efterlängtade besök på loungen. Resan hem gick bra sen, Ellinor sov och Katarina passade på att se filmer och serier hon missat.
15 timmar senare satt vi på Arlandabussen till Liljeholmen. Så rolig resa och så fint att komma hem!
Tillbaka till startsidan