September - oktober 2008 Ellinor och Pierre
på semester i Alsace, France.
Fredag 26 september
Tidig avresa. Redan vid åtta var vi klara att åka.Inte ofta vi kunnat komma iväg så tidigt så det ska bli intressant att se
hur långt vi kommer.
När vi närmade oss Jönköping hade vi kontakt med Britt-Marie och Willy som var på väg till Malmö. De låg bara ett par bilar
bakom oss så vi lunchade med dem i Götaström. Det var där vi stod med punka på husvagnen i somras, men det slapp vi denna
gång.
Ellinor hade glömt sitt boklager hemma och fick lägga upp ett nytt på färjan till Helsingör. Inte alldeles lätt för utbudet
var ganska begränsat, men nu finns något att läsa i alla fall.
Inte hade vi tillräckligt med mat för att klara helgen heller så vi slank in på Super-Brugsen strax norr om Tappernöje och fick
utan problem ihop det vi behövde och lite till.
Långa köer för att komma ombord! Vi hade tänkt äta bröllopsmiddag på en dansk kro eller tyskt värdshus, men fick ändra våra planer.
I stället åt vi middag på båten till Puttgarten och det var kanske tur. Pierre valde friterad fisk med pommes frites och Ellinor
Ceasearsallad. Hur skulle vi ha kunnat enas om en meny?
Vi fick stå på mellandäck och fick precis plats på höjden. Utplacerarna har blick för hur höga bilarna - med cyklar - är!
Kväll i Brunathal söder om Hamburg. Vi firade vår 39:e bröllopsdag med lite champagne och stupade i säng. 100 mil tar!
Lördag 27 september
Vi startade tidigt och gnetade oss söderut. Vi valde att åka den tyska vinvägen ner och fick därför ta en nygammal motorväg efter
Frankfurt. Där hittade vi ett rastställe som inte var ombyggt till alla nya kedjor som finns utan lite lagom slitet och trevligt.
Vi åt riesenbratwurst, Pierre med currysås på sin.
Halv fyra var vi framme i Obernai och slog läger. Härligt att vara här igen!
Söndag 28 september
På morgonen vandrade vi mot klostret vid Bischofsheim. Först kom vi till Boersch. Massor av nya hus hade det
kommit sen vi var här för två år sen. Vi hamnade mitt i en halvmara och fick stå och heja en lång stund innan
vi kunde gå vidare.
Framme vid klostret. Lite förtäring inför slutsträckan. Alla kvarvarande - fem - munkar lever fortfarande. Kanske
hade de också fått nya kollegor för det skulle bli stora festligheter ute på gården.
På eftermiddan cyklade vi till Krautergersheim där det var choucroutefest. Redan när vi kom in på festområdet såg vi ett
frestande matställe, men vi bestämde oss för att se oss omkring först.
Längs huvudgatan - som inte är lång - fanns massor av olika stånd med mat och annat. Mycket lokala produkter och hembakade
kakor fanns att köpa.
I en lokal fanns en stor vitkålsstrimlare som en liten kille skötte förtjänstfullt.
På gatan en bit därifrån fanns en till. Båda gjorde lysande affärer. Senare när paraden kom hade denna vitkålskrig med några
av deltagarna i tåget.
Hungern drev oss tillbaka till stället vid ingången till festområdet. Vi köpte var sin tallrik med lokala specialiteter.
Och så här god mat fick vi! Jättegott!
Sen gick vi tillbaka till lokalen med den lilla killen och köpte surkål att ta med hem.
Paraddags! Ett av de första ekipagen var Vosgesia som beskrev Vogeserna.
Mellan varje ekipage gick en orkester. Alla lät bra, men det var lite olika med tillväxten. Den här klarar sig nog och en
hade en kille i sexårsåldern som spelade trumpet, men för andra var medelåldern nog över 75 år.
Asterix hade en egen vagn.
Ledarvagnen hade traktens stora produkt som ett konstverk på släpet.
Det var väldigt mycket folk där och jättetrevligt!
Vi cyklade hemåt efter en trevlig eftermiddag och vilade lite på torget i Obernai som visade sig vara en samlingsplats för
stora motorcyklar så då passade vi ju bra in.
Härlig avslutning på dagen! Marinerade fläskkottletter med rödvinssås, broccoli och potatis. Till det ett Beauloulaisvin,
Moulin de vent, från 2002. Gott!
Måndag 29 september
Cora i Dorlisheim. Vi var bland de första kunderna och aldrig har vi haft en så bra plats på en fransk stormarknad där allt
handlar om att stå så nära entrén som möjligt. Och då avstod Pierre ändå från den allra närmaste platsen för att Ellinor skulle
slippa kliva av rakt ut i planteringen.
Efter att ha packat in alla varor i husvagnen gjorde vi en utflykt till vattenfallet i Nideck. Man parkerar vid värdshuset med samma
namn och vandrar upp i skogen bakom.
Efter 20 minuters lätt promenad (enligt vandlringsbeskrivningen) var vi framme, ganska varma. Inte så mycket till cascade så här års,
men ganska fint ändå.
Sen blev vandringen tuffare, men utsikten från toppen av klippan var hänförande.
Vi fortsatte vandringen två timmar till och fick se ett till vattenfall, men denna gång bara uppifrån vilket inte ger riktigt samma
känsla.
Tisdag 30 september
Vandring till Mont St Odile. Vi tog den vanliga vägen via Bernhardsviller och St Nabor.
Denna gång fick vi rasta när vi klättrat upp genom hela St Nabor. Det är ganska brant på slutet och vi undrar verkligen hur de som bor
högst upp kommer hem snöiga vinterdagar.
Framme vid den helande källan. Vattnet är inte särskilt gott, men efter att ha gått uppåt i mer än tre timmar läskar
det skönt.
Pilgrimslunchen är fortfarande både god och billig.
Vi gick pilgrimsvägen ner till Otrott och vilade ut vid turistbyrån. Det finns skyltar för pilgrimsvägen ner till Santiago
de Compostela redan här. Över 290 mil kvar för den som vill gå.
Onsdag 1 oktober
Flytt till Ribeauvillé på förmiddan. Vi hittade en excellent plats med utsikt över både in- och utfarande liksom vingårdar och berg.
Lite klent med sol så här års, men det får man leva med.
På eftermiddan gick vi upp till stan. Druvskörden var redan igång och det var kö in på andra sidan för att lämna druvor. TV var där
och filmade, men vi lyckades aldrig se inslaget som vi trodde skulle komma på lokaltimmen mellan 19 och 20.
Huvudgatan var sig ganska lik.
Vi hittade en fin liten skylt till vinkällaren.
Anne Picot har sin affär proppfull med broderier och annat och var mycket hjälpsam när Ellinor fått för sig att hon skulle
brodera ett typiskt Alsacebroderi.
Torsdag 2 oktober
Storkar är både morgonpigga och fotbollsintresserade så varje morgon kommer runt 50 stycken till fotbollsplanen vid skolan
som ligger granne med campingen.
Vi var också ganska morgonpigga och var vid Cora när de öppnade. Återigen fick vi uppleva lyckan att stå nära entrén. Sen fortsatte
vi till Castorama och hittade äntligen det vinställ vi letat så länge.
Vädret var lite ostadigt och det blåste så vi tog en kombinerad cykel- och valnötstur. Massor av nötter hittade vi innan vi tog
rast på vägen till Bennwihr.
Kul också att få titta på druvskörden igen.
Kallt var det, men när det finns valnötter får man hålla ut och klä på sig allt som man tagit med.
Före skörden. Vi har inte knäckt koden med turordningen på druvorna i Alsace ännu.
Fredag 3 oktober
Lite ostadigt väder även denna dag så vi bestämde oss för att vandra till Riquewihr över bergen. Här börjar vår första markering,
röda rektanglar.
När vi kom upp på berget var det svinkallt. På med alla kläder inkusive cykelhandskarna, men det var iskallt ändå. Överallt såg vi
spår av vildsvin och ängen bakom oss var helt uppbökad. Vissa delar av stigarna var nästan omöjliga att se och gå på för att de buffat upp
stenar och jord. Hemkomna till campingen såg vi i dagens tidning att man nu ska ta krafttag mot den stora vildsvinsstammen och skjuta
bort runt 30%.
På vägen ner till Riquewihr hittade vi ett litet vattenfall som vi döpte till Cascade de Pierre efter upptäckaren. Det fanns i alla fall
inte med på kartan.
3 oktober betyder att det är återföreningsdag i Tyskland med många lediga. Ett stort antal av dem var i Riquewihr och det var tämligen
trångt så vi hastade snart därifrån och tog en liten rast ovanför staden i stället.
Överallt plockades druvor.
När vi kom hem skulle Pierre ta hand om vandringsskorna (hans jobb) och upptäckte då att Ellinors gått sönder så mycket att det bara
var att skicka dem till sällare jaktmarker. Tufft! De nya är inte helt ingångna ännu.
Lördag 4 oktober
Loppis och vinfest i Barr. Fanns mycket att titta på och plötsligt låg den framför oss - skylten vi inte kunde leva utan. Reklam för
Kronenbourg 1664. Ellinor prutade ner den från 25 till 20 euro och var mycket nöjd. Möjligen var försäljaren ännu nöjdare av minen att
döma. Blir en fin lampa i vinkällaren!
Så mycket shopping krävde mat och vi köpte det traditionsenligt av herrarna vid torget. Merguez för Pierre och weisswurst för Ellinor.
Båda med senap så stark att ögonen rann och alla eventuella förkylningstendenser brändes bort.
Väl hemma beslöt vi oss för att göra en liten experimenttur med nya vandringsskor till borgen St Ulrich. På vägen upp slank Ellinor in till
Anne Picot och köpte mer tråd. Hon blev hälsad som en gammal vän med frågor om hur broderiet gick. Som tur var framskrider det normalt.
Innan vi ens kommit in på Marias lärostig hade Ellinor början till skavsår trots dubbla Compeed på den kritiska hälen. Bara att byta till
medhavda gympadojor och betänka saken vid första rasten.
Notre dame de Dusenbach. Kristustatyn utanför kyrkan var restaurerad och ett boende för pilgrimmer fanns. Kanske ingår den numera i
leden till Santiago de Compostela? Vi hittade dock ingen inforamtion om detta.
Härskaren på St Ulrich med Ribeauvillé i bakgrunden.
En av de allra bästa stunderna på dagen. Pierre lagar mat och Ellinor håller sig nogsamt ur vägen.
Söndag 5 oktober
En härlig söndagmorgon. Pierre packar cykelväskorna för turen till Riedwihr.
I Illhäusern flyter en å in i floden Ill. Vi tog en kort rast och plockade lite valnötter.
Som vanligt stannade vi vid minnesmonumentet över Afrikatrupperna som stupade här i januari 1945.
Ombyte inför choucrutefesten i Riedwihr. Det är en stor händelse och de flesta finklädda så det gäller att smälta in.
Det var jättegott!
Runt 1200 personer var vi. Hur lyckas man bara koka potatis åt alla?
Pia och Patrik uppträdde som vanligt. Mycket joddel och glada låtar som höjer stämningen. Vi gick innan Melody Boys
började spela och kan därför inte uttala oss om dem i år.
Traditionsenlig rast i Ostheim. Det är ungefär så långt som krafterna räcker efter den stadiga lunchen.
Måndag 6 oktober
Cykeltur till Kaysersberg. Det blåste (motvind på vägen dit!) och massor av valnötter fanns att plocka.
Ett första stopp utanför kyrkan i Bennwihr. Den har en så otroligt vacker glasmosaikvägg att det krävs ett årligt besök.
Framme i Kaysersberg. Bretzelpaus vid floden.
Hemma igen upptäckte vi att det var långt kvar på dagen så vi tog en promenad upp till stan. Först besökte vi vinkooperativet
för att se på finesserna som installerades 2006. De var dock tillfälligt ur funktion och febril aktivitet rådde bakom
kulisserna samtidigt som kön av traktorer som ville tömma lasten växte.
Hungern slog till och vi delade på en utsökt Mûnsterostpaj.
Stork två meter från vårt förtält. Lite sur för att vi inte matade den.
Tisdag 7 oktober
Först åkte vi till Selestadt och gick på marknaden. Sen tog vi den nyöppnade tunneln till St Dié och åkte tillbaka över passet till
Sainte-Marie-aux-mines.
I en nyköpt bok hade vi hittat en frestande vandring i gruvbygden runt staden. Lägg märke till Ellinors vandringsskor. Det är
Pierres gamla, behagligt stora och icke-klämmande.
I många hundra år har de brutit silver, kobolt och mycket annat, men numera håller allt på att förfalla - precis som den vandring vi
gick. Trasiga skyltar mm gjorde att vi hamnade fel, men vi hann i alla fall se både gruvtåg och igenmurade gruvhål.
Det var en lyckosam felnavigering för vi fick denna fina utsikt från Schulberg i stället. Vägen ner var dock ganska tuff!
Onsdag 8 oktober
Cykeltur norrut. Strax efter Bergheim stannade vi för att fotografera. Det här är Ellinors motiv.......
och detta är Pierres. Han gjorde ett försök med cykeltur upp till Haut Koenigsbourg, men det gick inte hem denna gång.
I stället åkte vi till Rond Point i Selestat och åt en riktig braklunch. Gott, mycket och billigt.
Det var knappt att vi orkade fortsätta turen norrut, men till slut var vi i Ebershausen och den enda kyrkan i österrikisk
barockstil i Frankrike. Senast vi var här var det enorma översvämningar runt omkring, men nu var allt normalt och fridfullt.
De senaste 25 åren har man lagt ner 1,7 miljoner euro på att restaurera kyrkan som verkligen också blivit vacker.
På hemvägen stannade vi och studerade majsskörden som omväxling till druvorna. Vi har förresten kunnat konstatera att de
gröna druvorna skördas först.
Torsdag 9 oktober
Vårt vackra läger som nu ska demonteras.
Men först åkte vi till Carrefour i Mulhouse för att få lite variation till Cora och lägga upp ett
litet lager inför hemresan.
Efter att ha packat ihop allt gick vi upp till stan en sista gång. Ellinor var nu nsätan klar med
Alsacebroderiet och besökte åter Anne Picot - som underligt nog minns henne och vet vilken sorts
broderi hon vill ha - för att köpa ett julbroderi. Det blev ett vackert med järnek och fåglar.
Vi har också hittat en affär som tillsluter ostarna hermetiskt så att de kan transporteras hem. Vi valde
en Münsterost som måste vara det optimala testet på om det fungerar.
Kooperativet i Ribeauvillé. Full aktivitet och allt fungerade denna gång. Vi provsmakade ett Muscatvin och
köpte sedan en låda. Mycket gott!
Fredag 10 oktober
Vi kom iväg redan 07.15 och det var inga köer så när det var dags för lunch hade vi hunnit ganska långt.
Pierre valde den traditionella reselunchen som var mycket god.
Ellinor provade i stället en av de nyare matkedjorna som nu finns på nästan alla rastplatser efter autobahn, Nordsee. En god laxsmörgås.
Pierre ville gärna ha bevis för hur långt vi hade hunnit.
För en gångs skull var vi så fiffiga att vi stannade tidigt, i Allertal, och kunde sitta ute i 20 graders
värme och njuta av solen - och ett broderi....
För att inte prata om middan. Äntligen fick Pierre pommes frites och till det avgjort äkta majonäs. Goda färska
rödbetor och cordon bleu därtill var inte alls fel.
Lördag 11 oktober
07.30 var vi på väg igen och kom tidigt till Puttgarten. Ännu tidigare var dock alla shoppare på Bordershop så
färjan var full.
Varmt, soligt och skönt. Vi njöt av resan på utedäcket.
Per telefon kollade vi när campingen i Jönköping stänger. 18.00. Enligt färddatorn skulle vi vara framme 17.54,
men det fanns ett litet aber. Vi var tvungna att tanka också. Det fixade Pierre på fyra minuter i Värnamo och 17.56
sladdade vi in på campingen och fick plats 44.
Tillbaka till startsidan