Augusti - september 2009 Ellinor och Pierre
vandrar på Sao Miguel, Azorerna, Portugal
Torsdag 27 augusti
Äntligen är det dags! Vi har nu tagit oss igenom alla kontroller. Väskorna vägde 31 kg så vi bör vara väl förberedda för alla täkbara vädertyper.
Solresor använder Primera för sina flygtransporter och är nu redo att ta emot oss.
Det var knappt 30 grader, men väldigt hög luftfuktighet när vi kom fram och riktigt skönt att svalka sig i ankomsthallen.
Utsikt från vår balkong på sjätte våningen på hotell Acores Atlântico i Ponta Delgado.
Vi var två av 12 Premiumgäster och fick en egen välkomstträff på kvällen med genomgång av programmet och ett glas vin före den gemensamma middan på hotellet.
Efter maten gick vi tvärs över gatan ner till det nybygga resaurangområdet. Det var behagligt nära att gå till hotellet sen. Vi bor i det vänstra hotellet, högst upp. Det är lite äldre än systerhotellet, men mycket trevligt.
Fredag 28 augusti
Stadsrundtur med gruppen. Vi gick också till saluhallen och fick se bananer och ananas som odlas på ön.
Fiskavdelningen var imponerande. Möjligen blir man lite tveksam till bad i Atlanten när man ser vad man delar vatten med.
Liten paus med förfriskningar nere på strandpromenaden.
I väntan på gruppen som fikat på lite olika ställen.
Vi fortsatte till parken Praca de Outubro där detta stora träd växte, ett kanarianskt julträd med enorma luftrötter.
På väg till eftermiddans aktivitet, att prova på azoriansk mat och dryck.
En guide ledde oss skickligt genom blodkorv, sött bröd, ostar och fiskar. Det mesta var väldigt gott, men det artigaste som kunde sägas om rödvinet som serverades var att det var lokalt. Öns största öl - Especial - smakade betydligt bättre.
Tvärs över gatan hade vi också ett havsbad som vi besökte på eftermiddan. 22 grader i vattnet och jättehärligt att bada! Vi plankade in utan att vara medvetna om det. På utvägen såg vi att det kostar en euro att gå dit.
Vi följde livet i hamnen och kunde så småningom hitta mönstret i hur båtarna kom och gick. Detta är en färja som går runt bland öarna och tar både bilar och passagerare.
Lördag 29 augusti
Bussutflykt. Första målet var Eldsjön, Lagoa do Fogo, en av flera kratersjöar på ön. Hit tänkte vi oss en vandring på vår lediga dag onsdag (blev inte av visade det sig på måndag morgon). Ser frestande ut!
En ganska stor sjö var det med massor av spännande fåglar.
Ellinor laddar för fågelfoto, men är alldeles för långsam.
En del av vårt reseällskap. De flesta var i vår ålder, åtminstone Premiumgästerna.
Nästa stopp var vid Caldeiras där vi fick se en varm källa vilket var ett av Ellinors önskemål inför valet av resmål. Det andra var att få se valar.
Hon var inte så grymt impad av denna bubblande gyttjepöl, men fick erkänna att det var en varm källa.
Pierre tog ett bad i det halvvarma vattnet och duschade i vattenfallet som var varmt och behagligt. Lite slipprigt i vattnet, men skönt.
Vattenfallet med en badkruka i förgrunden.
Turen gick sedan vidare till en likörfabrik där vi fick provsmaka ett antal sorter. Vi hölls i herrans tukt och förmaning av de två damer som hade stället och stod snällt uppradade medan de slängde i en slatt av de olika lökörerna. Bäst var en citrus- och en ananassort så det köpte vi.
Damernas logga.
Fisklunch vid havet ingick och var mycket god. Tepuddning till efterrrätt - som brödpudding med tesmak. På stranden pågick VM i surfing. Det visste vi inte då, men vi var klart impade av vad vi trodde var lokala förmågor. En portugis vann.
Kyrkan i Ribeira Grande var mycket dekorerad. Det rådde delade meningar i vår grupp om det var vackert eller ej. Men fint var det i alla fall.
Vi fortsatte mot Tvillingsjöarna och gjorde ett stopp för att beundra utsikten över norra Sao Miguels kust.
Cete Cidades, staden vid Tvillingsjöarna. Det sägs att där bor äldre kvinnor som aldrig ens sett havet. Allt de behöver finns i närmiljön och varför ska man då åka därifrån?
Information om Tvilligsjöarna.
En av sjöarna ska vara helt grön och en blå vilket gör Tvillingsjöarna så unika, men en utjämning har skett och skillnaden är inte alls så tydlig längre.
På vägen därifrån stannade vi vid en annan sjö som i alla fall var väldigt tydligt grön.
På kvällen passerade vi stadsporten. Här var tidigare hamn, men man har utökat utrymmet genom att fylla igen den gamla fiskehamnen.
Stans nöjespark med det stora kanariska julträdet. Vi var där vid elva och då började det komma barnfamiljer för att roa sig.
Massor av spännande stånd var öppna.
Söndag 30 augusti
På förmiddan gick vi till ett nytt innecentrum, Parque Atlantico, och fick se denna kaskelotval.
På eftermiddan var det vandring tvärs över ön. Medelsvår skulle den vara så vi tog vandringskängor. Andra hade bättre information och tog sandaler och solkläder. Alla stilar var dock rätt och vi tog oss dit vi skulle.
Sköldvulkaner med betande kor.
Vandringen avslutades hemma hos en familj som bjöd på ost och vin. Minst tio sorters ostar och tre sorters vin, allt mycket välsmakande.
Rödvinet.
Gården hade också hästar och de odlade en särskild sorts blomma som tillsammans med att hustrun var lärare och man hade olika evenemang liknande detta gav tillräckliga inkomster.
Vi fick ett papper att skriva på inför morgondagens valsafari. Vad är det vi ger oss in på?
Öns enda husvagn?
Måndag 31 augusti
Dåligt väder och valsafarin inställd. Vi bokar ny på onsdag i stället och promenerar till saluhallen och ostbutiken där för inköp av ett par av de goda ostar vi provade igår.
Butikens storstilade entré.
Sen bestämde vi oss för att vandra österut till de fina stränder som ska ligga där. Vi passerade fängelset som har plas för 200 fångar.
En av de tre stränder som ligger öster om Ponta Delgado. Inte så välbesökt denna dag.
Allra längst bort stannade vi och tog en kopp kaffe innan vi tädde återfärden.
En av guiderna berättade att det på Azorerna finns fattiga och rika, men nästan ingen medelklass. Många hus var också i dåligt skick, men blandningen var enorm.
Lunch på en liten servering vid strandpromenaden utanför stan. Pierre tog en mycket god korvrätt och Ellinor en biffmacka.
Det här var en av de två dagar då vi skulle äta på egen hand så vi kollade de ställen som Solresor rekommenderade och fastnade självklart för en Palmrestaurang. På kvällen åt vi sedan mycket god fisk där.
Vädret förbättrades och vi fick vila lite i värmen och ta en kaffe/öl till. Har kostade det 3.20 euro, den längst bort på stranden låg på 2,10 så det var stor skillnad men billigt.
Stadsporten och de gator med de typiska stenarna. Vita importeras medan de svarta är lavasten från ön och därför är den dominerande.
Tisdag 1 september
Utflyktsdag. Vi ska både vandra och få se många olika saker.
Vi startade i Furnas med att se varma källor.
Inte såg de så mycket ut för världen, men bäst att vara försiktig ändå så vi försökte inte bada i dem.
Vår guide, en 26-årig mycket lokalpatriotisk geolog, som berättade engagerat om allt vi såg. Allra mest om kanonviskorna som håller på att ta över ön och förorsakar massor av ras.
Efter att ha tittat på källorna åkte vi till starten för vandringen och började gå uppför. Vi fick en fantastisk lön för mödan efter en stund.
Vi kunde också se havet i fjärran.
Pierre uppe i utsktstornet på toppen av berget.
På vägen ner fick vi se hur det pyste ur berget. Små säkerhetsventiler.
Vandringen avslutades i Porta de Albudeira där vi åt våra lunchpaket vid stranden.
Bussen förde oss sen upp till Furnas och vi fick se fler - och lite mer imponerande - varma källor.
Guiden visade oss bl a en spökgrotta och en källa där man kokade majskorn, men också källor med rent klart vatten.
Vi fick dricka vatten från flera källor och de hjälpte mot de mest oväntade krämpor. Det fanns t ex en som man kunde vingla ner till från baren, ta en klunkt och sen var man helt klar i skallen och redo att börja om.
Provningen avslutades med att alla fick en mugg och lite kaffepulver och så gjorde vi vår egen brygd. Smakade bra.
Därifrån åkte vi till Ungdomens källa, en ganska stor damm med 35-gradigt vatten som mest liknade ärtsoppa och helt saknade möjlighet att se under vattenytan. Men skönt var det! När Ellinor skuttade omkring stötte hon emot något och fiskade upp ett par glasögon. Då Pierre klev upp fick han se en av våra medresenärer krypa omkring i gräset och leta. Han hade tappat sina glasögon.... Gissa om glädjen var stor när de var återfunna!
Parken kring dammen var mycket fin. Guiden insisterade på att få ta ett kort på oss och klagade högljutt på att vi stod alldeles för långt från varann.
Han fortsatte sen med nästa par, mannen med borttappade glasögon och hans fru.
När vi kom hem njöt vi av en härlig stund på balkongen och såg färjan lägga till.
På väg till middan. Stadsporten och kyrkan passerade vi i det härliga kvällsljuset.
Det var så trevligt på Palmrestaurangen att vi gick dit en gång till. Pierre tog fiskkebab (spett) och Ellinor kyckling med exotiska frukter. Mycket gott, tyckte båda.
Onsdag 2 september
Äntligen dags för valsafari!
Vi åkte i ribbåtar ut på havet sydväst om Sao Miguel. Jättehärligt att flyga fram och studsa på vågorna!
Om man varken får se val eller delfiner får man pengarna tillbaka. Vi startade därför med delfiner.
De fanns i massor och av olika sorter. De hoppade och gjorde konster så att man kunde tro att det var uttagning för en ny Flipperfilm.
En timme innan vi for ut hade en val skitats av utkikerna på bergen. Det finns fyra stycken med enorma kikare som sen rapporterar till båtarna. Sen försvann valen så vi cirklade runt och såg på delfinerna.
Ellinor drabbades av filosofiska funderingar och började tänka på om meningen med livet verkligen kan vara att tvingas hoppa omkring på havet för att få luft. Det var alltså klart läge för en val att dyka upp.
Och detgjorde den. Utrop kom och vi gav järnet mot sydost. En fransk flicka hade blivit sjösjuk av att cirkla runt (eller fundera på meningen med livet, kanske). Henne gav de vatten, la på golvet och frågade sen hennes kille (!) om vi kunde åka igen. Och det kunde vi. Vi hann se en fenval, världens näst största val, komma upp tre gånger och spruta vatten samtidigt som hon mäktigt simmade framåt. Häftigt!
På eftermiddan gick vi på museet i fortet och fick oss mycket krigshistoria till livs.
Det fanns salar med olika teman. Detta var olika handeldvapen.
Torsdag 3 september
Hemresa. Planet var en timme försenat på vägen ner p g a motvind och vi kom iväg 1½ timme för sent. Men med hjälp av medvind landade vi ändå tio minuter före ursprunglig landningstid. En härlig semester som höll i sig fram till slutet!!! Våra väskor vägde 39,6 kg så visst hade vi tur även där.
Men när vi kom ut för att ta bussen till bilparkeringen endast iklädda tunna tröjor var det slut på turen för det blåset och regnade rejält...
Tillbaka till startsidan